Vill inte se
Råkade hamna framför reprisen av Biggest Loser idag och mådde rentutsagt illa. Programidén är riktigt bra från början - att hjälpa och stötta människor med beroendeproblem (mat/sockerberoende i det här fallet) till en bättre livsstil är ju bara kalas och kan säkert sporra även dem framför tv:n. Att delta i ett program och veta att tusentals tittar på är nog en himla motivator.
MEN! Att göra tävlingsmoment av det - fy för fan vad vidrigt! Vad är det för människosyn? Vad ger det för varaktigt resultat att hetsa folk att gå ner så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt? Ett sådant tänk leder ju bara till en annan form av ätstörning, nämligen anorexi eller bulimi. "Om jag inte gått ner fyra kilo till nästa vecka åker jag ut och får ingen mer hjälp" - jättefin och sund motivator hörnini. Vem kommer på en sådan programidé? Och vem säger i sammanträdesrummet på tv4 "ja, det låter som riktigt bra TV! Vi kör på det!"
Tänk några varv till, snälla. Låt mig få slippa se människor som är desperata efter hjälp och möjligen har sett för många quickfix-shows från amerikansk tv bli utnyttjade av giriga programmakare. Tävla i dans, för fasen, tävla i sång eller hotellbygge eller skridsko eller vad ni vill. Men var inte så giriga och kallsinniga att ni leker med människor och det som så nära tangerar självkänsla och människovärde på det här viset.
Kommentarer
Postat av: Hanna
jag är tveksam till att överviktiga kan få anorexia. det känns långsökt. och de vet ju vad de ger sig in på, de är där för att tävla. vill de lära sig leva hälsosamt kan de ju söka till blossoms program.
Postat av: Prästlina
Håller inte med dig! Jag var överviktig och fick anorexi. Systemfel i hjärnan kan man få när som helst, och den som har en sorts ätstörning exempelvis överätande hamnar lätt i andra diket.
Jag tror inte alls att de vet vad de ger sig in på. Kanske har man sett den amerikanska varianten, sett att folk går ner i vikt men kanske inte tänkt på hur det känns att stå i den situationen. Nädu, där är vi inte överens och det måste vi ju inte heller vara. Kram!
Trackback
