prastlina

Någon i hopen sade till Jesus: "Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig." Han svarade: "Vem har satt mig till att döma eller skifta mellan er?" Och han sade till dem: "Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar." Sedan gav han dem en liknelse: "En rik man hade fått god skörd på sina jordar. Han tänkte för sig själv: 'vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.' Han sa: 'Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig." Men Gud sade till honom: 'Din dåre, inatt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?' Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud."

Idag handlar det om något som är riktigt fult. Riktigt tabubelagt. Något som vi inte gärna pratar om, och än mindre frågar om. Det handlar om pengar. Om att vara rik. Och om att vara fattig.

Jag tror mig veta något om hur det är att inte ha pengar. Hur det är att vara riktigt fattig. Att få välja mellan mjölk till frukostgröten eller kollekt till gudstjänsten, för det är flera dagar tills studielånet kommer nästa gång. Att dela den sista müslin med min lilla kanin Abbe, eftersom jag inte har råd med kaninmat. Ändå är denna slags fattigdom ingenting mot hur många andra har det. Egentligen vet jag nog inte mycket om hur det är att vara riktigt fattig.

Jag tror mig veta något om hur det är att ha pengar. Hur det känns när det faktiskt finns en hel del kvar i slutet av månaden, pengar som jag inte behöver lägga på någonting viktigt utan kan spara eller dela med mig av. Eller unna mig ett par riktigt bra och snygga vinterstövlar. Ändå är denna slags rikedom ingenting mot hur många andra har det. Egentligen vet jag nog inte mycket om hur det är att vara riktigt rik.

Såhär är det nog för de allra flesta. Det är knapert ibland, ganska bra ibland. Men finns det någon som aldrig har drömt om en ordentlig lottovinst? Kunna unna sig riktigt ordentligt. En ny bil. Ett fint hus. En lång resa. Eller kanske lite mer givmilt: kunna betala barnens skulder. Eller ordna något för den där vännen som haft det så svårt. Eller starta ett barnhem i Thailand eller något annat som gör gott. Vi har nog lite till mans en lång lista på saker som vi skall ordna med om den där lottovinsten faller ut.

Ja, pengar är en möjliggörare, det går inte att komma ifrån. En möjliggörare och en drivkraft, och det är inte fel. Jag tror inte att det är det som Jesus opponerar sig mot i texten. Kanske är det snarare det som pengar kan göra med oss när det är pengarna som äger oss istället för tvärtom, kanske är det vad Jesus inte tycker om.

Många har säkert hört den där sången som har en refräng som går "ja se pengar, det är bekymmer för fattig och för rik". Vilken klok text! Tänk dig en riktig Krösus som håller hårt i vartenda öre, som är så fäst vid det han eller hon äger att ingenting går före. Sådan kan man bli ibland. Om det trillar in lite extra någon gång, vill man ju att det skall vara länge.

Och tänk dig den som ingenting har, som kanske precis klarar hyran och som inte har utrymme för att unna sig det som andra tar för självklart: ett biobesök, en god middag eller ett par bekväma skor. Så kan det ju också vara ibland, och längtan efter det där som förgyller vardagen kan bli till en besatthet.

I båda dikena är man ägd av pengarna, vare sig man har dem eller inte så är de ens enda fokus.

Vad har allt det här med tron att göra då? Gud bryr sig väl inte om hur mycket eller lite jag tjänar?

Nej, kanske inte. Kanske lägger sig inte Gud i sådana detaljer, jag vet inte. Men i texten som vi just hörde finns en varning: se upp så att du inte håller så hårt om ditt eget att det blir det viktigaste du har. Se upp så att du inte tappar fokus från det som är viktigt!

I texten genljuder också klangen av ett annat Jesusord: gör er inga bekymmer. Bekymra er inte över mat att äta eller kläder att ha på kroppen. Lita på att Gud kommer att sörja för dig!

Vi talar om förtröstan, om överlåtelse. Av all slags överlåtelse som finns, tror jag att detta är den största utmaningen: att våga lita på att det materiella ordnar sig. Att inse att pengar kommer och går, förutsatt att vi inte håller så hårt i dem att de kväver oss. Så levde ju också Jesus: han var fattig men bekymrade sig inte så mycket om det och litade på att det materiella liksom skulle ordna sig på vägen. Och det gjorde det ju också, Jesus fick hjälp av sina vänner.

Det är svårt att be om hjälp ibland. Stoltheten sitter liksom i vägen. Jag säger bara, och ni får ursäkta uttrycket: skit i den stoltheten! Förvägra inte din medmänniska chansen att hjälpa dig om du har det svårt någon gång! Den medmänniskan får ju vara Guds medhjälpare genom att dela med sig - det är väl bara bra?

Så hur var det nu?

Varning: tappa inte fokus från det viktiga i livet!

Uppmuntran: Gud tar hand om dig, du behöver inte bekymra dig!

Utmaning: När du har, så ge. När du inte har, så be om hjälp. Låt inte bekymmer för det materiella ta tid och energi och fokus från det som är riktigt viktigt! Ha tillit till att Gud sörjer för dig.