prastlina

Det skall bli så rasandes gött att få komma hem till Småland! Skog och sjöar och ekorrar och doft av jord och blåbärsris. You can take me out of Smaland, but you can never take Smaland out of me. I år skall det bli rekordskörd av kantareller och annat gott som Guds fria natur har att bjuda på. Och i år skall jag INTE gå förbi svart trumpetsvamp i tron att det är en kantarell som mår dåligt - tack svärmor för svampboken!

Idag ringde kära vännen och prästvigningsassistenten (oj, långt ord) för att höra hur det känns att snart vara klar. Det känns gött. Pirrigt men gött. Tänker som så att om nu vår Herre har satt mig till att göra detta i sin tjänst, får Hen också se till att rusta mig därefter. Någon klok person har sagt att vi är kallade i vår sårbarhet, och det tar jag till mig. Någon annan sa att han blev präst för att han själv behövde evangeliet så väldigt mycket. Det är också värt att fundera över.

Annars går jag mest runt och intensivstädar och packar och funderar över Rakel, som är prästexamensämnet. Fast tankarna går hela tiden till hennes make Jakob istället. Häftigare person får man leta efter, Jakob är min förebild när tron går på tomgång och ingenting riktigt vill kännas. Jakob brottas med Gud vid Jabboks vad, och när Gud vil bli släppt ur greppet svarar Jakob (och jag kan riktigt höra det envisa väsandet): "jag släpper dig inte förrän du välsignar mig". Över lag är Jakob himla osympatisk, han luras och blir själv lurad, beter sig allmänt omoget och dumt. Ändå har han Guds välsignelse. Ändå kallar Gud honom till att bli stamfader till Israels folk. Det säger något viktigt om Gud tror jag. Och om oss. Vi är kallade i vår sårbarhet. I vår otillräcklighet. I allt det som är vi som håller fast Gud och begär "jag släpper dig inte förrän du välsignar mig." Amen.

Dagar som dessa längtar man bort. Till Bohuslän, till semester och absolut ingen husförsäljning i sikte. På onsdag kommer fotografen - huva!

Innan kvällspromenaden känner jag mig upplagd för ett litet Gudsresonemang. Lite svårt när lillasyster skratt-terapitränar precis bredvid datorn, men jag skall göra ett tappert försök.

Gud har dessutom humor, det krävs inte mycket tänkande för att komma fram till det. "Jag är den jag är", kan på hebreiska lika gärna betyda "den som är" eller "jag är som jag är". Vilket är ett ganska humoristiskt uttalande, särskilt om man tänker sig käre Gud som en småländsk farbror som med den där ljuvliga dialekten och med en god portion självdistans suckar "ja ä såm ja ä".

Klart att Gud har humor. Han skapade ju igelkotten.

Det här är jag, förresten! Tillsammans med det senaste tillskottet i familjen, paintstoet Precious Indiana som också kallas Pi, Pisan, Pippilotta och mycket annat.

... då är det här mycket bättre

Vi håller på att sälja huset. I det ingår att det kommer en jätteinspirerad inredare och ger tips på homestaging. Tips som resulterar i en lååååång lista med åtgärdspunkter som man MÅSTE följa, annars blir inte huset sålt. Okej, så sa hon inte men det var liksom underförstått. Så idag har vi slitit som oxar framför plogen. Sovrummet klart, vardagsrummet... tja, ena änden ser ut såhär.