prastlina

Så har man hållit sin första högmässa idag. Det kändes riktigt gott.
Jag har alltid haft stor respekt för nattvarden, och det är med en smula
bävan som jag närmar mig det Heligaste och Närmaste av allt.

Men Gud vill frimodigheten! Det får vi påminna oss om - ofta.
Vare sig vi är den som leder mässan eller den som deltar,
är vi välkomna till Guds bord, som står dukat för dig och för mig.
Allt vi bär på, allt vi längtar efter, får vi bära fram till den måltid
som är centrum för hela det kristna livet. Det är en nåd att bara få
ta emot och låta sig påverkas, alldeles utan krav på gensvar.

Före varje gudstjänst läser jag alltid följande ord som finns inklistrade
i min lilla pärm - så också idag:

Du är ett Guds barn.
att Du låtsas vara liten hjälper inte världen.
Det finns inget upplyst i att krympa
för att andra människor
inte skall känna sig osäkra i Din närhet.
Vi är alla avsedda att lysa
som barn gör.
Vi föddes för att manifestera
Guds härlighet som är inom oss.
Det finns inte bara i några av oss.
Det finns i var och en!
Och då vi låter vårt eget ljus lysa,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelse att göra samma sak.
När vi är befriade från vår egen rädsla,
befriar vår närvaro automatiskt andra.

Allt gott och må Guds ljus skina också genom dig idag!