prastlina

"När jag nu har detta hopp kan jag uppträda med stor frimodighet och gör inte som Mose. Han dolde sitt ansikte med en duk för att israeliterna inte skulle se hur det som var på väg att försvinna tog slut. Och deras förstånd blev förstockat, ty ännu i denna dag hänger den slöjan kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp, och den lyfts inte bort eftersom det är genom Kristus den försvinner.

Än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. Men för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort. Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet. Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden." (2 Kor 3:12-18)

Där Herrens Ande är, där är frihet. Är det inte ett underbart budskap? Frihet är nog ett av de vackraste orden som finns. Ett annat, närbesläktat, ord möter oss också i texten - frimodighet. Frihet och frimodighet hör samman, den som är fri vågar också vara frimodig.

Den här texten får mig att tänka på något som Dag Hammarsköld skrivit, nämligen det här:

Vad du måste våga: att vara dig själv.

Vad du kunde vinna: att livets storhet speglades i dig

För mig handlar Kristi förklarings dag om seendet, om att byta perspektiv och vara öppen för att se tillvarons djupare aspekter. En av de aspekterna är just friheten. Vi är fria - egentligen. Oavsett hur det känns, oavsett om vardagens grå slöja visar oss något annat. Lyft bort den slöjan, och du kommer att märka att du är fri.

För den som vänder sig till Herren, tas slöjan bort, skriver Paulus. Jag vet inte om han menar att detta klarseende är ett slags permanent tillstånd. För mig är det inte så. Jag kan överväldigas av det kristna budskapet, få ett sådant där riktigt Halleluja-moment där tillvarons djup och skönhet syns klart, men det varar inte för evigt. Kanske kan vår strävan vara att  nå ett evigt, obeslöjat tillstånd, men i så fall tror jag att det är ett livslångt projekt. För mig är klarseendet något som jag kan återvända till, gång på gång. Jag vill att det skall kunna vara så ofta. För när tillvarons grå slöja lyfts bort, och jag ser klart att jag är fri, ser jag också att jag inte behöver vara rädd. Jag vågar vara frimodig. Frihet och frimodighet hör samman. Vad du måste våga: att vara dig själv. Vad du kunde vinna: att livets storhet speglades i dig. Du är fri! Våga frimodigheten!