prastlina

Matteus 16:24-27

Att ta sitt kors. Det låter plågsamt. Vem vill vandra en Golgatavandring? Vem vill frivilligt mista sitt liv?

Trefaldighetstidens texter är ofta moraliserande, säger man. Det gäller att se upp så att predikan inte blir moraliserande. Men jag har aldrig riktigt förstått det uttrycket. Vad är det för fel med moral?
Fast, å andra sidan, det finns ju olika sätt att se på saken. Den moral som skriver människor på näsan vad de skall göra, den moral som blir lag som tynger och blir dåligt samvete när vi misslyckas, den kan inte vara bra. Det kan inte vara tvång, tyngd och börda som Jesus vill att vi skall ta på oss. Varför skulle han i så fall säga att hans ok är skonsamt? Nej, kanske är moral fel ord. Så vad är det då att ta sitt kors och följa Jesus?

Jag tänker på dagens bön, som hör till den här söndagen. "Ge oss den helighet som är barmhärtighet för världen."
Helig, det betyder avskild. Kanske är det så att efterföljelsen, att ta sitt kors, handlar om att låta sig avskiljas från det som bryter ner, det som skiljer oss från Gud.
Här finns så många ord: småsinthet, elakhet, fångenskap, rädsla. Allt det där skiljer oss från dem vi verkligen är, de som Gud vill att vi skall vara.

Andra ord kan vara ledord för våra liv: frimodighet, frikostighet, barmhärtighet, kärlek. Stora ord, och svåra. Vilken nåd att vi får misslyckas, och försöka igen!

Samtidigt tror jag att den som på allvar bjuder in Gud i sitt liv förändras. Det sker kanske långsamt, men det sker grundligt. Men vi måste bjuda in, hålla den inre dörren öppen för Gud att verka i våra liv.
Ett sätt är att hämta kraft i nattvarden. Där får vi bokstavligen ta emot Kristus själv, och jag tror att även om det kanske inte känns så värst himlastormande varje gång, så händer det något med oss i måltiden. Jag tror att det sås små frön som om de vårdas och älskas kan växa till en blomsteräng av frimodighet och kärlek inom oss.

Att mista sitt liv, som Jesus talar om, kanske handlar om att långsamt dö bort från det som bryter ner oss och hindrar oss att vara dem vi är ämnade att vara. Att vinna sitt liv, kanske handlar om att bjuda in Gud att verka i tillvaron. Att bli ett redskap för kärleken som kommer ifrån Gud.
Det, kära vänner, är ingen moral, ingen lag, inget krav! Det är ett erbjudande som vi får gång på gång. Vägen till efterföljelse står alltid öppen. Vilket äventyr att vandra den och se vad som händer!