prastlina

Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras.
Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.
Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.

*****

Kommer ni ihåg att det var ett stort klimatmöte i Köpenhamn i december förra året? Det har ju gått ett tag sedan dess, men jag kommer aldrig att glömma detta klimatmöte, för jag var faktiskt där. På ett torg i ett vintrigt och kallt Köpenhamn samlades tusentals människor för en stor manifestation som utmynnade i en ekumenisk gudstjänst i domkyrkan med kristna från i stort sett hela världen.

Stämningen var hoppfull, glad och beslutsam. Nu, det är nu eller aldrig som klimatmålen måste skärpas. Som vi alla vet blev det inte så mycket med förhandlingarna, och målen som man satte upp var i sammanhanget ingenting annat än ett stort skämt.

Ändå kommer jag inte att glömma klimatmötet och manifestationen på torget, och jag skulle vilja berätta varför. Den store kyrkoledaren Desmond Tutu var där, en fantastisk människa och otroligt karismatisk talare, och han talade om vårt ansvar som människor och som kristna. Och han sa ”tror ni att ni är på den vinnande sidan?” Och vi ropade, alla tusentals ropade ”Ja!” ”Tror ni att ni har rätten på er sida? Tror ni att ni har rättvisan på er sida? ”Ja, ja!” ”Tror ni att ni har Gud på er sida?” ”Ja!”
Desmond Tutu log, plirade med ögonen och sa: ”Gud, vi är på din sida! Kom igen Gud, gör någonting! Och Gud säger: ja, jag kommer att göra någonting, och jag kommer att ha alla er som medarbetare för att arbeta med mig för att göra detta till en bättre värld.”

Där och då, bland alla dessa engagerade människor, var det inte svårt att känna att det här kommer att funka. Vi kan rädda jorden! I min dagbok den kvällen skrev jag: ”Den som inte tror sig om att kunna rädda världen gör det inte heller.”

I början på veckan när jag läste episteltexten, fastnade jag för orden ”Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor”. Jag tänkte på alla dem som drabbats av översvämningarna i Pakistan eller av bränderna i Ryssland. Naturkatastrofer orsakade av klimatförändringarna. Inte bara människor, utan också djur och växter drabbas av ett oerhört lidande. Och jag fick oerhört dåligt samvete när jag tänkte på det här. Klimatångest, kallas det visst för, ett vedertaget begrepp numera. Jag är ju bara människa, så liten och maktlös. Och jag gör så väldigt lite för att förändra världen.

I det perspektivet kommer temat för helgen som nu väntar som en skänk från ovan. Friheten i Kristus. Frihet, inte från Gud eller världen, utan till Gud och världen. Det är vad Kristus har gett oss. Frihet. Gud kommer aldrig att anklaga oss för våra tillkortakommanden. De är förlåtna en gång för alla. Vi behöver inte känna dåligt samvete, inte känna tyngden av skuld på våra axlar. Vi kan räta på oss, och ta tag i det som behövs göras för att svara på ropet från Skapelsen.

Världen är sjuk i feber, det råder det ingen som helst tvekan om. Stora förändringar behövs göras, det står helt klart. Men drivkraften till de här förändringarna kan inte vara klimatångest eller dåligt samvete. Sånt ger oftast inte särskilt mycket energi till att göra någonting.

Istället tror jag att vi behöver en smula hybris. Vi behöver tro oss kapabla att faktiskt förändra världen. Små steg för en också framåt. Och den största drivkraften, den tror jag att Desmond Tutu gav oss i sitt tal. Gud kallar dig att vara hans medarbetare för en bättre värld. Vårt svar, i kärlek och tacksamhet för Gud och Guds fantastiska skapelse, är att använda vår frihet i Kristus till att faktiskt förändra världen. Den som tror sig kunna förändra världen gör det också. Vi kan!